SaaaraaL

Pengar, det kretsar så fruktansvärt mycket om det.
Idag mår jag verkligen inte bra, men trots allt så kämpade jag mig till jobbet. Väl på jobbet så gjode jag mina sysslor men så fort man fick chansen så satte man sig ner, men denna yrsel gjorde mig till en vägg kramare hela tiden. Bah orkar inte, och på toppen på det utan att jag har sagt något till min kollega om hur jag mår så säger hon.. Varför är du på jobbet man ser ju hur dålig du är, ta ledigt tors,fre om du mår såhär.. Men åhnej tänker jag, det är mycket pengar och frisk blir man ju tillslut. Att härda är någonting man har lärt sig men samtidigt så tänker jag att om de hade gällt i vintras då jag gick i skolan så hade de blivit ett starkt "jag stannar hemma idag ". Men att man offrar sin hälsa för pengar är egentligen sjukt, okey jag är inte dödssjuk och det låter som det men seriöst de flesta skulle ha farit till jobbet trots att den var sjuk men inte om det hade gällt skola. Har det kanske med lathet att göra? Mja tveksamt det har med nästan 100% med pengar att göra.
Pengar pengar pengar, det är det som får samhället att snurra det är det som får människor att bli utbrända det är det som gör en människa lycklig? Pengar kan inte köpa en lycka, så varför kämpa så hårt för dom där extra slantarna? Kanske det är ett hopp om att köpa till sig ett bättre liv? Undermedvetet så är det nog det. För ett klädesplagg jag köper nu gör mig bara lycklig för stunden, för kommer jag ens att komma ihåg detta plagg om 5 år? Knappast, man uppdaterar sig genom att köpa nya saker, nya saker som man tror gör en lyckligare, till en bättre människa, ett hopp.
Men istället för att köpa detta plagg eller ett biobesök, varför skaffar man sig inte ett fadderbarn, seriöst varför gör man inte det? Att kanske lägga 100:- i månaden på ett barns framtid, att den får gå i skola, att den ska få en framtid, dessa människor kämpar för ¨pengar för att kunna överleva. Men vad gör vi i Sverige? Vi kämpar för pengar för att kunna köpa det nyaste, att unna oss saker. Jag tror inte att vi förstår hur bra vi har det, att vi gnäller för minsta lilla som jag sitter och gör, jag gnäller för jag är sjuk och jobbar iaf för pengar. Japp jag kämpar för dom där pengarna, jag vil t,ex fara utomlands och köpa mig en ny säng. Jag jag jag, saker till mig, saker som ska gå på mig. Egotrippat på ett sätt, när ett stackars barn sitter på andra sidan jorden och önskar att den ska få börja skolan, en dröm för detta barn, en mardröm för de flesta som tar skolan för givet, vi klagar på den, vi klagar att vi inte har råd med en viss sak, på för mycket prov osv.
Vi är så förbannat bortskämda!  

En människa som är rik är inte den som har mest, utan behöver minst saker.
Man ska även lägga på minnet att pengar kan köpa en nästintill allt utom lycka.
Det är någonting de flesta inte inser.