SaaaraaL

Är bland de få filmer jag har gråtit som ett barn till. Filmen är fantastiskt vacker trots att det inte direkt händer allt för mycket. Den riktigt drar in en i själva filmen, man börjar känna smärtan,glädjen och frustationen som de personer i filmen går igenom. Film musiken gör nog mest, jag riktigt förförs av musiken. Jag älskar denna film och jag älskar sångerna. Jag saknar Irlands så fruktansvärt mycket då jag hör musiken och ser Irlands gator. Jag ska definitivt fara tillbaka, jag har fortfarande vänner kvar som jag tänker på väldigt ofta! Man har kvar känslan av hur bra allt kändes i Irland, alla människor är super trevliga och genomgoa. Irländare är sådana personer som välkommar en i sina hem med öppna armar och man skrattar nog inte så mycket som man kan göra med en irländare. Kevin saknar jag mest, vi hade våra stunder där vi kunde gråta av skratt. Han är nog bland de personer jag aldrig kommer att glömma. Det har gått många år sedan jag träffade dem, men de har lämnat ett avtryck som jag kommer föra med mig för resten av mitt liv.

 


-När vi lämnade Irland så sprang de efter vårat tåg och alla tjöt som barn och tårarna sprutar. Det var verkligen hemskt, man förstod att de skulle dröjja länge innan man träffades igen eller om man skulle någonsin träffas igen.  Jag saknar dem men man är så dum i huvudet så man aldrig tar tag i det och bara far dit. Jag kommer dit en dag, det lovar jag! Skulle seriöst kunna sitta en hel kväll och prata om hur bra och vackert Irland är. Jag har fortfarande kvar bilden av när jag står på ett berg och kollar över Atlanten eller när man såg 100 får springa över de gröna dalarna. Får en sådan varm känsla i kroppen då jag tänker på det! Jag vill tillbaka.